feelingfucked

Jag loggar in på MSN. Det är sju personer online. Ingen av dom vill prata med mig. Jag ger dom tid. Men nej, ingen av dom vill prata med mig. Så jag loggar ut igen. Livet är en fest.

Jag går ut i köket. Det är disk överallt. Försöker göra något åt saken men bränner mig på det varma vattnet, svär och tycker synd om mig själv. Efter någon millesekund slår det mig att jag överdrivit, att det verkligen inte gjorde så ont som jag ville ha det till. Det gör mig trött och besviken på mig själv. Bestämmer mig för att genast lämna köket. Och med det så förblir disken odiskad i några dagar till. Livet är en fest. 

Jag skickar iväg ett sms. Försöker låta bli att vänta mig ett svar men blir ändå gravt besviken när det aldrig kommer något. Så jag väntar. Och väntar. Jag ger henne tid. Men nej, det kommer inget svar. Lägger mig i soffan och slår på TV:n. Hästar, dom pratar om hästar. Jag somnar. Och så vaknar jag igen. Två timmar har försvunnit av min söndag men min mobiltelefon har fortfarande inga ord som väntar på mig. Och precis som om tiden stått still så pratar dom fortfarande om hästar på TV:n. Livet är en fest.

Jag, jag, jag. Allt är bara jag, jag, jag. Och? Livet är en fest.