Hultsfredsfestivalen.

Vilket dåligt slut det blev. Du förtjänade något bättre. En sista sommar med omväxlande väder, bra musik och en massa glada dårar fulla av eufori och alkohol. Men istället - ingenting. Tomhet. Dom småländska skogarna har aldrig varit lika ensamma och ointressanta som dom är i sommar.

Du kommer alltid vara nummer ett för mig, Hultsfredsfestivalen. Tack för dom glada dagar vi hade tillsammans. Tack som fan.

Rättelse.

Ni vet den där jävla förbannade idiotlampan? Det visade sig att den inte var så dum ändå. Jag har överlistat den nu nämligen. Och ja, med facit på hand fanns det egentligen bara en enda tänkbar åtgärd för att avlägsna lampskärmen. Så. Jävla. Simpelt. Men mitt tålamod tar slut alldeles för snabbt ibland och då slutar min hjärna att fungera. Det är förstås lite pinsamt att erkänna att det var jag som var en jävla förbannad idiot och inte lampan, men det är något jag får leva med helt enkelt.

RSS 2.0