feelingfucked

Jag spelar FreeCell på datorn för säkert elfte gången idag. Oftast brukar jag vinna men nu håller jag på att förlora. Korten ligger inte som jag vill och jag har fullt med kort överallt. Inser plötsligt att det är helt jävla kört. Att om jag flyttar ett enda kort till så är det över. Fan. Först känner jag ingenting men ganska snart blir jag istället arg och lite ledsen över att inte kunna besegra ett simpelt kortspel. Besviken liksom. Och min fina, fina statistik. Som jag har vårdat den, ömt som ett litet Jesusbarn. Jag har spelat 155 gånger, säger datorn. 152 vunna partier, tre förlorade. Imponerande, eller hur? Som om jag vore världens bästa FreeCell-spelare. Men statistiken ljuger. Jag fuskar.

 

När det går dåligt, när jag håller på att förlora, så stänger jag av spelet på ett sätt så att datorn inte registrerar att det gick åt helvete. Så när datorn säger att jag spelat 155 gånger vet den inte att jag kanske har spelat närmare 200 gånger och att jag har lurat den nästan en fjärdedel av gångerna. Varför, frågar du dig. För att jag alltid vill vinna förstås. Jag vill alltid vinna.